Kärlek

 
 
Oj herregud, jag vet inte vart jag ska börja. Min vän Amanda hade lagt upp detta klippet på facebook & så vart de en liten "disskution" om att såna här killar finns/inte finns & hur fin filmen var. Jag kommenterade "jag tror att dom där pöjkarna antingen håller på att bli utrotade eller så har de gått & gömt sig någonstans", innan jag ens sett filmen. Jag hade nog lite bitterhet i mig, eller ilska kanske. Sen valde jag att titta på den för blev nyfiken vad han höll för tal som skulle vara så fint. Hela filmen var otrolig för att inte tala om hans tal, där brast de för mig..
 
Jag vet inte va de är som gör mig så himla känslig & att jag grät till detta (förutom att de är otroligt romantiskt & fint). Om de är för att de gav mig hopp om kärlek & att killar som han (i filmen) fortfarande finns där ute, eller för att jag inget hellre vill än att någon ska känna sådär för mig, att jag ska få vara någons "one and only" eller för att bara kärleken i sig, när två människor blir en ny är så fruktansvärt vackert.
 
Det är otroligt, jag fäller fortfarande tårar till & från. Jag är verkligen en "sucker for love" förstår ni vad jag menar då? Jag har drömt om de sen barnsben & jag gör de än. Att han, den där Mr. Right ska dyka upp någon gång i mitt liv & ge mig den kärlek jag drömt om, den som jag inte ens kan förklara. Nu efter att sett filmen så kommenterade jag "okej, nu har jag sett filmen. Amanda, du var verkligen inte ensam om att gråta, för jag vart nog värre än en brandslang.. Tänk att få uppleva de där."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0