Lättar på hjärtat

Här på bloggen var de inte direkt livat. Det har ju dock sina anledningar. Just nu så är de en period i mitt liv då jag mår riktigt uselt & därför orkar jag inte.. Det är inte så konstigt om jag inte mår bra, för allting kommer i fatt en i slutändan om man inte bearbetar något.. & jag har nog aldrig tagit itu med något i mitt liv. Så nu de senaste när min mormor & min farmor dog inom loppet av två månader så river de upp & är en sorg. Sen är de så mycket mer, men de är för privat för att skriva ut här.. även de jag skrev ville jag egentligen inte för man vet aldrig vem som läser eller vad man kommer få för de, men på något sätt måste jag få detta ur mig. Så en risk jag får ta.

Jag vet inte heller hur jag ska fortsätta detta inlägg. Ska jag liksom bara börja snacka om vad jag gjort dom senaste dagarna & skita i att jag är ett vrak? Vad skulle vara bäst för mig, att skriva av mig eller hålla inne på de för säkerhetens skull? Tror jag håller de för mig själv för just nu är jag så fruktansvärt skör & sårbar att minsta lilla skulle få mig att bryta ihop.

Ett annat dilemma jag har som får mig att må mindre bra & bli ledsen är när folk inte tycker om mig eller tycker någonting fast dem inte har en aning vad som pågår i mitt liv eller vem jag är. Jag vet att alla människor inte funkar tillsammans, & jag har inga problem med att inte vara omtyckt för de är många andra som tycker om mig & då fokuserar jag på de. Men att inte tycka om mig, dömma mig eller anse saker utan att känna mig, det gör mig ledsen. Lär känna mig, ge mig en chans & sen fatta ett beslut.

Jag kommer aldrig nämna några namn, eller lämna ut någon på min blogg, så förvänta er ingenting sådant. Men detta är ett sätt för mig att ventilera, tänka & reda ut saker i mitt liv. Och är de så att någon (i hela världen) läser detta & inser någonting bra så har jag väl lyckats med något.

Family love


Igår så blev de inget bloggande. Var inte på humör, vilket inte var så konstigt eftersom de vart begravning för min lilla mormor. Jag har nog inte riktigt förstått att hon är borta, det är så tomt & en känsla så konstig.. Jaha, nu då? Ska man aldrig få se denna underbara lilla tant igen, höra hennes skratt & få hennes kloka råd? Ska hon också vara en utav alla mina änglar där uppe i himlen!? Det tar tid, & det gör ont. Men jag är tacksam för allt hon någonsin gav mig, älskade mormor  ❤

Nu är de nästan tomt här i huset. Johan har åkt tillbaka upp till sig, Louise hem till Göteborg & moster åker imorgon. Så från att ha vart fullt hus med familj,bihang & allt så är de "bara" vi tre igen. Men innan Wiveca åkte så fick vi en fin stund tillsammans, åt lite tårta från igår, drack kaffe & pratade - som jag tycker om dig, & min familj. Varenda dag så tänker jag hur tacksam jag är som har en så kärleksfull familj & att vi har så otrolig bra sammanhållning. Inte alla familjer som har de där..
 

My lovely friends

Några pics på oss brudar från igår. Alltså, jag har så himla bra,fina & roliga vänner. Jag är så lyckligt lottad att jag har dem i mitt liv. Nu är de ju givetvis väldigt tråkigt att Amanda, den söta blondinen ska flytta till Stockholm, i'm gonna miss you. Men som tur är så har jag ju Elin & Josefine kvar - my babes ♥
 

Han gör mig lycklig ❤


RSS 2.0